jagharsvaret

Vi i Burma vill minska utsläppen. Under de senaste åren har regnskogen minskat med 15% till följd av palmolje industrin. Detta resulterar i att många djurarter försvinner och att den globala miljön förstöringen blir allt större. Problemet med palmoljan är att den drar åt sig 50% mer vetten än ett vanligt träd. Detta gör att befolkningen i mitt land också lider av detta. Man bränner även av den nerhuggna regnskogen för att få bort alla mineraler ur jorden. Detta medför att det aldrig kommer att kunna växa regnskog där igen.

Vi i Burma har två återgärds lösningar som vi vill få igenom i FN mötet.

1. Vi har hittat ett bolag som producerar certifierad palmolja, med detta menas att den är ekologiskt odlad, inga djur kommer till skada och det är humanitära arbetsförhållanden. Men med vår stränga militärmakt kommer detta bolaget inte att kunna ta sig in i landet. Nu behöver vi hjälp från FN med att övertala ”regeringen” att släppa in detta företag i landet.

1. Om punkt 1 kommer att uppfyllas kommer det att skapa humana och rättvisa arbeten för de nu hårt arbetande palmolje arbetare. Om de får jobb på CTPO (certifierad palmolja) kommer våra orättvisa konkurrenter att tvingas lämna Burma. Arbetarna kommer även att få en egen fackförening.  

Om dessa lösningar kommer att gå igenom kommer utsläppen i Burma att minska med nästan 17 %. Detta är en väldigt bra siffra jämfört med vad som är i nuläget. Detta kommer även att ge förtroende för våra grannländer att byta till CTPO.

Det var en gång en kvinna som hade allt, man, barn och ett välbetalt jobb på ett företag som gjorde leksaker. Det ända hon saknade var ett stort och fint hus som hennes barn kunde växa upp i tryggt och fritt från oroligheterna i världen.

Kvinnan började kolla runt och till slut hittade hon det, huset med stort H. Det var vitt med tegel tak, pool och en stor, stor trädgård. Problemet var att hon inte hade pengar till att köpa huset. Så hon bestämde sig för att gå till banken och fråga om pengar, banken tyckte att hon var en bra låntagare så dom lånade ut pengarna till huset.

Hennes lilla familj flyttade in i det stora huset och det var lyckliga, tills finanskrisens klor kom och tog dem.

Räntorna på hennes lån gick upp, vilken betydde att hon inte kunde köpa alla lyxiga och hypeade prylar längre. Efterfrågan på den hetaste leksaken blev liten för att ingen hade råd längre och det betydde att hon var tvungen att sparka många av hennes medarbetare och många fabriksarbetare i Kina också. Detta resulterade att ingen ville köpa hennes leksaker för att ingen hade råd. Allt blev en ond cirkel.

Tillslut var den perfekta kvinnan med det perfekta livet inte så perfekt längre.

THE END

vad hände med det lyckliga slutet?, är det såhär det skall sluta i våra barn barnböcker när vi berättar om det som hände när vi var unga?. Kommer det överhuvudtaget bli ett lyckligt slut på finanskrisen och har vi unga i dagens samhälle tagit lärdom av det som har hänt oss? det är ändå vi som skall berätta för våra barn om hur jobbit detta var, men om vi inte har märkt av krisen så mycket, hur skall vi då kunna illustrera och berätta för våra barn, så att den genrationen inte gör samma fel?. Jag måste tyvärr säga att jag inte har märkt av finanskrisen så mycket, fram till nu. Det ända som kanske har oroat mig är att när människor inte har ett jobb börjar dom plugga. Då kommer det bli svårare för mig att söka in på högskolan.

Har vi verkligen lärt oss av tidigare misstag?

Tydligen inte eller? om vi nu hade lärt oss av finanskrisen på 1930-talet, hade vi då haft en finanskris nu?

Jag tror absolut att vi lärde oss av krisen under 1930-talet, men vi trodde nog att vi inte skulle ställas inför en ny finanskris i och med att ekonomin gick så bra. Så kanske runt 1970 slutade vi bry oss om hur vi spenderade våra pengar och började använda pengar utöver våra tillgångar. Om du behövde ett par jeans innan så hade du slitit ut dina gammal så att dom inte gick att använda. Nu på 00-talet är det inte konstigt om man har tre-fyra Jeans utan att någon av dom är slitna.

Om man skall jämföra historiens finanskriser så kan ett exempel vara 1929 års finanskris. Den är väldigt lik 00-talets finanskris men ändå olik. 1929 hände det att det var en bank som hade lånat ut pengar till många andra banker och när det började gå dåligt för den banken, ja, då rasade alla dom andra bankerna också. Inflationen var ett faktum och börserna rasade. Det var då också populärt att köpa aktier och när dom rasade ville folk ha ut sina pengar och då rasade pengavärdet och arbetslösheten blev högre. Det är som nu, fast nu har bankerna i USA lånat ut pengar till personer som inte har pengar och har då inte kunnat betala tillbaka pengarna. Jag tror att vi människor är ganska tröga, vi måste se sakerna innan vi kan fatta att allt kan gå åt helvete. 1929 lärde vi oss att man inte skall låna ut pengar till andra banker, men vi trodde att privatpersoner skulle klarar sig bättre än bankerna så därför lånade bankerna ut pengarna till personer som inte hade pengar, och nu har vi lärt oss att vi absolut inte skall låna ut pengar till folk som inte har pengar. Vilket låter som en ganska självklar grej man inte skall göra, men såklart måste människan prova, bara för att se vad som händer.

Vad händer med oss?

Jag tror det är lätt att skylla på att moderaterna har gjort ett dåligt val när det gäller att ta hand om de arbetslösa och sjukskrivna i samhället. Men jag tror även att socialdemokraterna hade gjort detta fast dem hade tagit allt i steg, vilket de ”blå” inte gör. Jag förstår absolut dem som inte kan jobba eller de som har sökt men som inte kan få ett. Man måste ”fånga” de personerna som använder sig av systemet, dem som inte är sjuka men sjukskrivna och dem som är arbetslösa av ren lathet. Det är dem man måste komma åt för att få ut alla på arbetsmarknaden.

Detta problemet påverkar såklart ekonomin i Sverige i helhet men det stora problemet är att de personerna som inte är sjuka tar skattebetalarnas pengar och skattebetalarna är ju svenska folket. I helhet tycker jag att man borde ha olika skikt på ”sjukhet” dem som inte är så sjuka och kan jobba är i grupp 1, dem som är sjuka men som inte kan jobba så mycket är i grupp 2, och sedan dem som är väldigt sjuka eller döende och som inte borde jobba alls.

Moderaterna har inget annat val än att göra såhär för att få in alla i samhälle enligt mig. Även om det finns många sjuka så finns det många som inte är sjuka men ändå sjukskrivna, och tyvärr måste man dra alla över en kam för att få löst problemet. Men som sagt tycker jag att man borde lägga ner pengar och tid på att lista ”sjukhet” så att just alla inte kommer över en kam.

Varför måste alla vara med med på en överenskommelse?

Om alla länder inte kommer överens om hur man skall göra kommer klimatproblemet att fortsätta. Barack Obama sa i förra veckan att han inte kommer att delta på klimatförhandlingarna förrens den 18 Dec., alltså den sista dagen av klimatförhandlingarna i Köpenhamn. Här tycker jag Obama åker snålskjuts. Man kan ta som exempel om man gör ett skolprojekt i skolan där man vill bevisa att man verkligen är värd ett MVG, och där en person i gruppen har varit borta och som sedan kommer in i slutskedet när alla andra redan har gjort jobbet. Vilket inte är schysst. Då kommer läraren att ge den personen som inte varit med från början MVG, även om den personen inte varit med under hela processen. Alla måste vara med i gruppen för att lyckas, här blickar jag tillbaka till COP15, alla måste vara med att förebygga klimatproblemen. I-länderna vill ge pengar till U-länderna så att dessa länderna inte överstiger sina Co2 utsläpp. Dom vill alltså göra fabrikerna mer miljövänliga med ”I-pengar”. Men om vi skall ge pengar till U-länderna som redan producerar billiga varor måste vi också vara medvetna om att vi kommer att få betala mer för våra varor. Och är vi som i-länder villiga att betala 100 kr mer för en klänning?. Men vem skall våga satsa först, vem kommer att ta ansvaret och säga:

-Vi är beredda att lägga 2.000.000 till Indien så att vi kan bidra till att deras Co2 utsläpp halveras.

Det är ett av alla problem som skall lösa under COP15. Alla småmakterna vill gärna att USA säger detta, då kommer fler stormakter också säga ja. Det handlar om att lita på varandra.

När jag väl är inne på att man måste lita på varandra kommer frågan upp vad som är bra och dåligt med detta klimatmöte?

Jag tror att det kommer att vara seriösa förhandlingar de första dagarna men när det lider mot sitt slut kommer delegaterna och ledarmötena vara trött och vilja åka hem, så de kommer att klubba igenom beslut de inte ens har lyssnat på, bara för att mötet skall gå snabbare.

Det som är positivt med mötet är såklart att världen kommer att komma fram till ett gemensamt klimatprogram som alla världens länder kommer att uppfylla, detta är dock önsketänkande från många. COP15 kan även bidra till att länder litar mer på varandra och broar byggs, vilket i sin tur kan gynna framtiden mycket.

Det negativa med mötet är just att det inte kommer att byggas broar, att det istället blir bråk om vem som skall göra vad och hur mycket varje land skall göra för att klimatproblemen skall stoppas. Det handlar inte bara att halvera det man lever på idag, alltså som vi i I-länderna gör, att överkonsumera. Det handlar också om hur länge vi historiskt sett har vetat att t.e.x olja förorenar atmosfären. Vi skall inte bara ge det vi gör utan också ge tillbaka det vi gjort. Ett exempel som tas upp i Dokument utifrån är när forskaren Henry Shue  ger ett exemplet, om man fått ärva en kostym av sin farfar och får sedan reda på att kostymen var stulen, vill man gärna betala tillbaka pengarna för kostymen.

Många tror inte att man kommer att komma fram till några stora beslut om hur man skall lösa klimatfrågan.

Om inte ens världens mäktigaste Barack Obama tror att vi kommer att lösa klimatproblemet, vem kommer då tro på det?